torsdag, maj 18, 2017

Bra av mig.

Jag är så glad över att jag anmälde mig till det kommande 50-årskalaset. Att få åka bort och träffa roliga människor som jag har längtat efter jättelänge nu. Att få tanka positiv energi och bara få vara jag.

Den här orten står mig långt upp i halsen nu. Det känns som att vissa tror att jag kan trolla på riktigt, förväntningarna är orimliga bortom all vett och sans.

Ja, det står mig fritt att byta bana, absolut, men VI är bra. Vi, tillsammans, fungerar, trivs, har roligt, busar, skrattar, och därför finns orken där, än så länge.

Och hoppet är väl det sista som överger en har jag hört? Även om jag misstänker att hoppet om vettiga beslut är fåfängt.

måndag, maj 15, 2017

Spöket Anna.

Hästarna har betett sig så konstigt ibland inne i stallet. Först var det bara Slaufa, och jag trodde att det var nån form av sadeltvång för det inträffade jämt när jag hade sadlat och var på väg in i sadelkammaren för att hämta tränset.

Sen slutade hon kasta sig ett tag och jag trodde att jag hade kommit på att tricket var att spänna sadelgjorde jättelöst till att börja med.

Men så hände det igen nu i helgen. Hon såg skrämd ut och backade bakåt med buller och bång. Bara några steg, men ändå. Jag blev fundersam.

Igår skulle Bangsi gå in i stallet efter ridturen, när han kastade sig baklänges ut därifrån. Visserligen gick han in igen när jag följde med honom, men då hade jag börjat fundera på allvar.

Jag fick en känsla av att det var ett spöke som tyckte att det var roligt att skrämma hästarna lite. Inte på ett direkt elakt sätt, utan mer som att spöker gillar att driva med hästarna, att ha roligt på deras bekostnad. Så då bestämde jag mig för att jag skulle prata med K nästa gång jag såg henne, vilket slumpade det sig som så att det var idag!

Ikväll ringde hon mig och berättade att hon hade träffat på ett spöke i mitt stall, inte en vätte så som hon trodde från början.

Spöket hette Anna och levde typ på 20-talet. Hon hade lång sommarkjol med en sjal över axlarna. Hon vandrade förmodligen mellan gårdarna här i närheten, inkl husen på andra sidan älven. När K visade spöket ljuset så fick hon väldigt bråttom in i det, hon blev snarast förbannad, hon kunde minsann hitta dit utan K's hjälp!

Så nu är hon på andra sidan, och jag önskar att hästarna får vara i fred nu. 😊

tisdag, april 04, 2017

Det är officiellt vår nu!

För jag såg två tranor idag!

För övrigt känns det fortfarande som om någon har slitit av mig nån mycket vital kroppsdel. Han fattas mig.

Och nej, han är inte död. Och ja, jag kan ringa honom när jag vill och jag träffar honom regelbundet.

Men han är inte där när jag kommer till jobbet.

torsdag, mars 30, 2017

Sista dagen.

Idag är sista dagen för M. Han går i pension.

Och det gör mig så otroligt förtvivlat ledsen.

torsdag, mars 23, 2017

Utanför fönstret.


Idag fick fåglarna och ekorrarna sällskap minsann.

lördag, mars 11, 2017

Hemma.

Igår var det kursavslutning. Så efterlängtad!

Och ändå för tidigt.

Jag har upplevt så enormt mycket under veckan, hjärnan går fortfarande på högvarv dag som natt. Jag vill så mycket men jag vet att det är små steg som gäller. Jag tror att jag vet hur jag ska börja, men längre än så går inte att planera. Den fortsatta utvecklingen beror ju på vad som händer och går inte att förutse.

Det är så spännande! Och så skrämmande!

Tänk om jag misslyckas? Går det att misslyckas?

Jag kan absolut rekommendera UGL. Jag är glad att jag fick möjligheten att gå den, men jag vill aldrig mer göra om det. (Vilket man inte heller ska som tur är, däremot är det bra med nån form av uppföljning emellanåt, t ex möte med andra som genomgått UGL.)

onsdag, mars 08, 2017

Sista...

...kvällspasset för den här utbildningen!

I morgon kväll är det avslutningsmiddag och på fredag får jag åka hem!

Visserligen övervägde jag att åka hem redan i måndags kväll, och även igår kväll, men än är jag tydligen kvar... Kanske att den här kursen kan ge mig nåt ändå? Trots att jag inte känner mig så översvallande imponerad av den?