onsdag, juni 30, 2010

Stökigt...

Mitt hus ser ut som om en bomb har slagit ner.

Golvet är proppfullt med grejer.

Jag har inget kök nämligen.


Eller jo, jag har egentligen två kök, men för tillfället är det ena nedrivet och det andra är ännu inte uppsatt...


Jag vill ha mitt nya kök uppsatt NU.

söndag, juni 20, 2010

Tuuutelituuut!

Vuvuzelas av plast på fotbolls-VM i all ära, men jag har minsann levande vuvuzelas här på min gård!

Åtminstone är det vad en granne på andra sidan älven påstår... Han satt och tittade på VM, men när han bytte kanal fortsatte det att tuta. Till slut lokaliserade han ljudet till kohagen här utanför där Highland Cattle-gänget med Pudding som baktrupp håller till, och jag kan inte annat än hålla med...

Oftast tänker jag inte på det, men lite då och då blir det enormt enerverande. Tyvärr lär det inte bli bättre förrän de två som går i en egen hage har följt med slaktbilen till de evigt gröna ängarna, och det beräknas inträffa sent i höst.

Såld! Eller?

Första... Andra... Tredje! Såld till herren som lämnat skambud.

Det gäller min husvagn såklart. Och naturligtvis hade jag kunnat neka till att sälja den till det priset, men trots allt är lite pengar mer än inga pengar.

Typiskt bara att en annan spekulant ringde ett par timmar senare...

Nåja, husvagnen står fortfarande kvar här på gården. Affären gjordes upp via telefon så jag hoppas att köparen är en "gentleman" och står vid sitt ord.

Annars så vet jag var hans postlåda bor, och det är bara typ ett par kilometer härifrån...

Halva dagen har ägnats åt att skura denna vagn utvändigt. En del av mig har varit arg på mig själv för att jag lägger ner så mycket tid på nåt som han har fått köpa så billigt, men en annan del hade inte kunnat med att se den åka härifrån så lortig. Och hur det än är så tycker jag om min husvagn och vill den det bästa.

lördag, juni 19, 2010

Bowling.

Igår var det bowling med 16 kollegor och därefter åt vi tillsammans. (En viss mängd dryck slank också ner hos de som inte körde bil.)

Vi lottar lag varje gång, och sen är det en strid på kniven! Eller inte... Mitt lag kom inte sist, men vi vann definitivt inte. Fast huvudsaken var ju att vi kämpade väl?!?

Det är tredje gången nu som vi bowlar i ortens bowlinghall, men några av oss misstänker att banorna lutar åt alla möjliga håll, allra mest ner mot rännan, så kanske vi borde testa nån annan bowlinghall nästa gång...

lördag, juni 12, 2010

Illa.

Det tycks vara en sommar när många hästar får fång. Igår drabbades en 18 år gammal shettis.

Grymt, tycker jag. Har man klarat sig så länge borde man få slippa de 10 återstående åren av sitt liv. Fast om jag skulle få som jag vill så skulle ingen häst behöva drabbas av fång.

När jag fick veta att shettisen hade drabbats så bestämde jag mig snabbt för att minska storleken på sommarhagen, så nu är betet reducerat för Slaufa, Hrimnir och Bardi. Regnet som öser ner för tillfället kommer förmodligen att göra så att gräset kommer att växa ännu fortare. Stelpa går redan på svältkost (som hon kallar det) eftersom hon fick följa med hem som sällskap till Kråkan.

Kråkan får förresten fortfarande medicin, men han är extremt less på att inte få äta gräs. Oturligt nog är hans mellannamn Houdini, två gånger har han lyckats öppna grinden och gett sig ut på egna äventyr. Turligt nog har dessa eskapader fått ett snabbt slut eftersom det har funnits folk i närheten som har sett honom.

torsdag, juni 10, 2010

Köbildning.

Idag har det varit en helt crazy dag. Telefonen har ringt och ringt och ringt. Och folk har nästan stått på kö för att byta några ord med mig.

Min middagsrast bestod av att äta ett par tuggor, sen springa iväg och uträtta nåt, äta ett par tuggor, springa iväg, äta ett par tuggor, uträtta nåt igen osv osv. Läge för magsår?

Nåja, alla dagar är inte så här, men nu är det den tiden på året när de förekommer lite för ofta... Men snart är det november, och då lugnar det ner sig lite!

Jag trodde i min enfald att man skulle få lite rutin med tiden, och därmed lite lugn och ro. Men det är väl som med ridning - ju mer man lär sig desto mer förstår man att man inte kan...

onsdag, juni 09, 2010

Lång och dyr dag.

Kl 06.15 i morse åkte vi. Mitt sikte var inställt på Ikea, mitt resesällskaps sikte var väl i första hand inställt på ett annat, lite mer skräpigt ställe. Men efter det skräpiga stället drog vi till Ikea för inköp av mitt nya kök! (Vi var tvungna att besöka skräpstället först för att få plats med mina grejer sen...)

Köktjejen på Ikea var supertrevlig och kunnig, men jag tycker nog att det är liiite dålig stil att ta 95 kr i frakt för några lådfronter som fattades på deras lager när man handlar för sisådär 26000 kr. Jag skulle till och med vilja påstå att det är MYCKET dålig stil. Med det är ju jag, och jag har haft fel förut.

Det känns i alla fall skönt, och väldigt definitivt, att tolv timmar senare ha köket här på gården, även om det fortfarande är ouppackat. Och trots att snickaren har försvunnit. Men han kommer väl tillbaka så fort han har utrotat några myror i nåt hus nånstans.

måndag, juni 07, 2010

Hopp om livet.

Hovslagaren hälsade på Kråkan igår, men han såg inga av de typiska symptomen för den sjukdom vi är rädda för att drabbat Kråkisen.

Under telefonsamtalet med veterinären idag så sa han att det är långt ifrån säkert att det är den horribla sjukdomen Kråkan lider av. Eller om det är den han lider av så är det förmodligen en väldigt lindrig variant. Kanske.

En vecka ska han äta medicin, sen ska han vara utan medicin men under observation några dagar. Om smärtan inte återkommer så kan vi börja låta honom äta lite gräs igen, lite lite i taget, om smärtan fortfarande inte kommer tillbaka så får han äta lite mer gräs - långsam invänjning. Och om några månader får vi det definitiva svaret genom hovarnas utväxt...

Gissa om jag hoppas att utväxten inte visar nåt onormalt!

(Jösses, jag vill inte ens skriva namnet på sjukdomen...)

Bygget fortskrider.

På onsdag bär det av mot ett IKEA inte så nära mig om det går som jag planerar. Inköp av ett nytt kök hägrar...

fredag, juni 04, 2010

Status: Himmel och helvete.

Kråkan mår inte så bra för tillfället, det känns väldigt trist och ledsamt. Jag hoppas att han kommer att repa sig och gå "menlös" ur eländet, men än är det för tidigt för några spekulationer. Jag vet inte ens säkert vad det är han drabbats av, symptomen stämmer inte riktigt, men han verkar svara bra på medicinen i alla fall.

Det har varit lite mycket - kan man säga - på sista tiden, så ridningen har hamnat lite på undantag. Det har inte varit riktigt roligt heller utan mest känts som (ännu) ett tvång, även när det har gått bra. Men idag när jag red Slaufa hade jag skoj! Det var energi i hästen, hon var glad, arbetsvillig och framåt och det smittade över på mig. Och det var då jag upptäckte så mycket jag har saknat att ha roligt när jag rider, att bara vara här och nu - jag och hästen tillsammans. Underbart!