Natten till i måndags dog K.
Det kom väl inte som en blixt från en klarblå himmel, hon var gammal, hade jätteont, inte helt klar i huvudet och ville väl inte så mycket mer själv heller. Hon klarade sig inte hemma längre trots hemtjänst flera gånger om dygnet plus larm så hon hade fått flytta till vårdhemmet och hennes katt till en ny matte.
Men nu ska två personers gemensamma liv rensas ut ur deras hus. Två personer som var uppfostrade med att man aldrig slänger nåt för man vet aldrig när man behöver det, eller så kan man återanvända det. (Ni anar inte hur mycket mattslarvor att väva mattor av det kan finnas på en vind...)
Men allt vill och kan man ju inte slänga. Så är det ju bara.
Det innebär att det även måste rensas på fler ställen, för att få plats det man värderar högre. Men det är svårt. Det är saker man har samlat på (jag har dockor från hur många länder som helst, ni vet såna där souvenirer som är klädda i nåt som representerar landet), smågrejer som jag fått av morfar och grejer jag har köpt för att jag tycker att de är fina. Prydnadssaker (aka dammsamlare, den som ger mig nåt sånt nuförtiden får onda ögat av mig)... Men varje grej innebär ett minne, och lite dåligt samvete gentemot givaren.
Och vad gör man med alla foton??? Min avsikt är nu att gå igenom alla fotoalbum och sen spara de foton som väcker minnen hos mig. Men kan man verkligen slänga alla negativ? Tänk om... Men nej, jag ska rensa nu. På riktigt. Jag får spara i mitt minne istället. Det är ju tur att min långtidsminne är bättre än närminnet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar